Nu har jag flugit alla mina granskningsturer, alltså så att flygläraren kollar att man inte rostat över vintern. Tog två turer med läraren och tre turer ensam. Det gick riktigt bra förutom sista ensamflygningen.

Mitt i starten hör jag att dom ropar i radion att ”veto seis! veto seis! langat!”. Vilket betyder ungefär att den vajer som drar upp flygplanen har trasslat ihop sig med den andra vajern som ännu ligger på marken. Det betyder man inte bara drar upp mitt flygplan utan också den andra vajern. Det är rätt så tjock pianotråd som väger en hel del, så det är inte bra. Därför fick jag avbryta starten  mitt i och försöka improvisera.

Det  dröjer en stund innan mätarna hinner med. Så då får man dra loss vinschkabeln, styra nosen mot marken för att hålla hastigheten, och vänta en sekund för att veta på vilken höjd man är på. Sedan gäller det att tänka snabbt för att veta vad man ska göra. Jag råkade vara på 300 meters höjd, så det var bara att göra en nästan normal landning. Först dagen efter insåg jag att det faktiskt var en liten nödsituation. När det hände tänkte jag inte så mycket på saken, bara gjorde det som behövde göras.

Bifogar en video här under som jag gjort tidigare. Får kanske bättre bild av vad som hände om man ser hur starten går till.