I dag flög jag ensam sådär på riktigt. Tvinnade en timme ovanför flygfältet och tog mig upp till 800 meter. Inte särskilt högt, men så fort jag hittade stigande luftströmmar på +3 m/s lyckades jag flyga ur strömmen och i stället få -2 m/s. Så jag kämpade på och njöt fullt ut. Och svettigt var det, min skjorta var våt av svett när jag kom ner igen.

Jag tycks väga aningen för mycket. I planet finns en så kallad trim, alltså en spak man drar i så att styrspaken ”nollas” så att planet håller stabil hastighet utan man egentligen behöver dra i styrspaken (grovt förenklat). I mitt nya plan måste jag hela tiden hålla spaken lite dragen, trots att trimmen är längst bak. Oh well, roligt ändå.

I horisonten mullrade åskan och flera blixtar sköt mot marken, vilket gjorde det lite spännande. Åskan var på 15 kilometers håll, annars hade vi inte flugit eftersom vajern som drar upp planet funkar som en stor antenn. Och antenner är som bekant inte bra när det kommer till åska.

Är på semester, vilket betyder två veckors paus i flygandet pga vistelse på sommarstugan fr.o.m månda.