Första soloflygningen, den där stunden man väntar på med lite skräckblandad förtjusning, den sku ha varit i dag. Men förstås ställde vädret till det. Det blåste helt enkelt lite för hårt. Normalt flyger man soloflygningen i total stiltje eftersom planet då beter sig precis som det ska. Man behöver helt enkelt inte korrigera för sidovindar och annat tilltyg som gör det svårare. Iofs har jag landat i hårdare vind än i dag, men då har läraren suttit där för att rädda situationen om det skiter på sig.

Men nästa vecka. Då, sini.