Soloflygningen avklarad, kan jag mycket förnöjt konstatera. Jag var skitnervös inför första, men det gick bra. Så fyra följande gick utan problem och nervösa svettningar.

Så där, nu har jag flugit ensam

Det enda jag kan jämföra soloflygningen med är att förlora oskulden. Man är nervös inför och undrar hur det går till, och vet inte riktigt när det ska hända. När det en gång händer är man ännu mera nervös och lite överraskad och så är det slut mycket fortare än man väntat sig och så inser man att det där var ju prima och undrar vad man var nervös för. Ungefär så där. Jag ber om ursäkt för den dåliga liknelsen.

Iallafall betyder det att jag nu får börja flyga med ett annat flygplan, ett som heter Ask 23. Samma flygplan som det förra, förutom att det är gjort för en person och inte två. Så alla spakar och knappar är de samma.

När flygningarna väl var gjorda frågade läraren Oippa om de får ”uittaa” mig. Tänkte att det handlar om lite vatten på huvudet, ungefär som ett dop efter första soloflygningen. Det visade sig vara att de slänger mig i sjön invid. Så jag fick köra hem plaskvåt. Men det kändes som en värdig ceremoni för väl gjord soloflygning.