I går råkade jag klara av ett par milstolpar utan att inse det förrän senare. Jag flög två godkända turer som kan liknas lite vid att köra inssin. Nästan alltså, för nu är jag helt godkänd att flyga min första solotur, men inte ännu klar för min flyglicens. Det betyder att jag snart får flyga helt ensam i planet.

Det andra som hände var att vi prickade av några saker som krävs för att få licensen. Jag fick flyga utan höjdmätare, vilket betyder att man tvingas gissa planets ungefärliga höjd.  Det gick helt ok för vädret var så lugnt att allt var lätt. Dessutom fick jag öva på situationen då vajern brister i starten. Då gäller det att tänka fort som fan och fatta ett beslut. Hur högt är vi? Var är vi? Landa framåt eller ta en sväng? Tumregeln säger som så: om vajern brister under 100 meter ska du landa framåt. Bara att sikta nosen neråt så planet får mera fart och landa. Över hundra meter ska du ta en liten runda och landa. Vid två hundra är det bara att göra en nästan normal landning. Dessvärre kombinerade vi övning utan höjdmätare med brusten vajer, så då är det inte helt lätt att avgöra var du rör dig. Men det gick bra ändå.

Med god tur kanske jag flyger min första soloflygning i kväll. Huu.

Snubben på bilden är inte jag, utan kurskompisen Lasse som nyss landat efter sin första soloflygning.