I dag flög jag segelfygplan sådär som man ska. Uppvindarna låg på omkring tre meter per sekund, och vi kom fort upp till 2000 meter, precis under molntäcket. Två saker slog mig.  Det första är utsikten i ett segelflygplan helt annan än i ett passagerarplan. Man har trots allt bara en plastkåpa runt sig.Det känns nästan som om man kunde se jordens rundning, fast det inte är sant.

Det andra är att det känns väldigt väldigt konstigt att flyga i ett segelflgplan på 2000 meters höjd precis under ett moln. Det känns som om marken är både över och under planet och det är lite svårt att få en uppfattning om var man egentligen befinner sig.

Vi flög nära Lovisa och såg staden från luften. Inte helt nära, men tillräckligt för att se den.Dagens flygtur var bästa hittills.