Nåja, så har jag flugit alldeles själv. Det första jag kan konstatera är att flygsimulatorer inte riktigt är samma sak. Det andra är att det inte är lätt alls.

Vi tog nio starter (och lyckligtvis lika många landningar).  Uppgiften var att flyga rakt (inte så lätt som det låter), svänga vänster och höger (inte lika lätt som det låter), och landa (lite lättare än det låter).

Problemet med svängarna är att man ska dra spaken till vänster när man ska svänga vänster. Så långt är det lätt. Men ett segelplan väger ingenting, så det svänger till höger fast man drar till vänster vilket beror på friktion. Därför måste man koordinera pedaler och styrspak och försöka känna av hur planet reagerar. Att flyga rakt är inte heller lätt för vinden tar hela tiden tag i planet och vänder åt någondera sida. Så mna måste korrigera för det, och där finns samma problem som i svängarna.

Landningen är inte så svårt som det låter, men inte helt lätt heller. Man gör en ”kaarto” (kursen är på finska)  – alltså först längs med flygfältet i motsatt riktning mot landningen, det vill säga i medvind, svänger nittio grader mot flygfältet när man åkt förbi, är noga med att ha hög hastighet och gör ganska hårda korrigeringsrörelser, och när man är i ändan av flygfältet svänger man mot fältet. Landar alltid i motvind. När man är tillräckligt lågt nere börjar man dra spaken bakåt så att man lindrar dunsen.

Utomordentligt roligt.

Ska försöka uppfinna en hållare för min ipod så att jag kan filma medan jag flyger. Tänkte mig två klädnypor limmade vinkelrätt mot varandra. Ena ändan klämmer man fast i hatten, i den andra kommer ipoden. Så blir det lite fps view.